— Men er åtminstone skall hon väl svara? — Det tviflar jag icke på. — Hvar skall andebesvärjelsen ske? -— Det torde ers kungl. höghet sjelf bestämma. — Har ni någonting emot Palais-Royal? — Nej, visst inte. — Nåväl, jag skall ge befallning om att man ställer ett par rum till ert förfogande, dit ingen utan er tillåtelse får inträda. Ni kan der ostörd uppsätta ert tapisseri innan lördagsnatten. Har ni några invändningar att göra häremot? — Alldeles inga ers nåd. — Ni får sjelf utvälja de personer, som skola hålla mig sällskap vid besvärjelsen. — Om ers höghet tillåter, skulle jag vilja uttrycka den önskan, att de må bli mycket fåtaliga... — Det är ni som befaller och ej jag. Om ni vill, skall Jag vara ensam . — Det är visst icke nödvändigt. Ers höghet kunde ju åtföljas af markis Thianges och en eller två damer:;.; — Hvilka? — Parabere och den vackra Emelie. — Öfverenskommet; — ifrån detta ögonblick är ni oinskränkt herrskare öfver de ifrågavarande rummen . . Låtande sin tjusta blick länge dröja vid Balkis milda ansigte, upprepade Philip med rörd stämma: — Ack! hvad hon är skön! hvad hon är hänryckande!