Förliknings-domstolar. Från Wenersborg skrifves: Om den sats är riktig, att en mager förlikning är bättre än en lång process, så måste förlikningsdomstolar vara välgörande och efterlängtansvärda inrättningar inom hvarje kommun. Icke sällan gifva ganska obetydliga tvister anledning till långvariga, kostsamma och obehagliga rättegångar och der tvänne tvista i obetydlig sak, tillfaller säkraste vinsten advokaten.. Den domare, som riktigt uppfattar sitt embete, uppbjuder all sin förmåga att förlika tvistande och derigenom förebygga både kostnader, besvär och fiendskap. Men värt rättegångsväsen står ännu på gana otillfredsställande fot: och så länge expeditionslösen skall utgöra en löneförmån för domaren, kunna vi ej hoppas på förlikningsdomstolars framsång. Men under det att s sidor i detta fall icke sällan framstå, hafva vi en ljusa sidor att förete. Inom vår stad har vid flera tillfällen lyckliga resultater i denna riktning följt. Borgmästaren Oo ddaren Russberg har vid alla tillfällen, der förlikningar varit möjlisa, uppträdt för att. mellan tvistande parter utjenma svårigheterna för förlikningars åstadkommande; stundom uppmanande, stundom förmanande och alltid varnande mot obehöriga, opåkallade och dyra rättstvister, har han städse åtagit sig det alltid tacksamma men mödosamma medlarekallet. Många obehag och rättezångsskandaler äro af honom afböjda och vi anse det för både nöje och pligt att framhålla dessa borgmästaren Russbergs ädla bemödanden ill frid och endrägt bland den befolkning, för hvilken han är styresman. Sednast i förra veckan bilades af honom en vidtutseende rättegång genom öfvertygelsens medel, och detta till båda parternas stora tillfredsställelse. Det är ej längesedan han bilade en invecklad rättegång, derå 3:ne serskilda stämningar uttagits; och der förut ovänskap och misstroende innästlat sig, råda nu vänskap och förtroende. Hoderlig gåfva. Kronolänsmannen hrS. Bruno å Hulta, har ä sin 50:de födelsedag förärat Bollebygds skarpskyttekorps, för hvilken han är öfverbefälhafvare, diverse messingsblåsinstrumenter, en klarinett och en trumma. Inbrottsstöld i Gezo museum. Natten till förliden onsdag föröfvades inbrottsstöld i Gefle museum, hvars vackra myntsamling dervid beröfvades sina dyrbaraste mynt och medaljer af siltver. Tjutven hade beredt sig ingång genom att sönderslå nedre spegeln af dörren till musei arbetsrum, hvarefter han obehindradt gått igenom det stora museirummet in i det på våningens vestra ända, der han sönderbrutt dörren till det med dyrkfritt lås försedda myntskåpet, och då dettas med glas försedda lådlock äro vid lådorna fastskrufvade hade han sönderslagit glasen för att vidare komma åt mynten. Att stölden begåtts sagde natt är gifvet deraf, att då intendenten aftonen förut var uppe i museet för något arbete var allt oskadadt, men deremot plundringen gjord i onsdags morg n då han för fortsättandet af arbetet kom upp. Intet annataf de många skåpen för insekter, snäckor och mineralier var öppnadt eller annat våld föröfvadt utom det att en glasruta till en skåpdörr i arbetsrummet, troligen af okynne, var sönderslagen! man kan deraf antaga att tjufven på förhand var temligen orienterad, sannolikt från någon af förevisningsdagarne. Förlusten kan i vissa delar anses för oersättlig, men redan i metallvärde uppgår den till ett betydligt belopp. Im så beskaffad stöld som denna torde svårligen kunna undgå att uppdagas af polisen, som just visat sin starka sida uti att upptäcka tjuvfar — då de icke kunna komma undan. Såldt apotek. Säthers apotek har i dessa dagar af dess egare, apotekare Dahlander, för 23,000 rår, med privilegier och inventarier, blifvit försåldt till apotekaren Sandström. Medicinalierna voro dock icke häri inberäknade. En domstols-scen. En korrespondent till Aros skrifver: Ibland tilldragelser vid sednast öfverståndna lagtima ting i Lycksele, som bland tingsmenigheten väckte särdeles uppmärksamhet och sedermera mycket omtalats, berättas såsom fullkomligt sannfärdigt, att vid det domstolen behandlade ett af en kronolänsman emot en bonde instämdt mål, hade den förre, som beherrskas af ett hetsigt temperament, uti en sådan sinnesförfattning företett vidunderliga gestikulationer samt kommit i en sådan tygellös rörelse och fäktning, att han i domstolen knuffade domaren så hårdt, att denne så nära hade fallit af stolen. Genom en sådan förolämpning blef domaren så förargad, att han uppsteg från domstolen och i häftiga ordalag förehöll länsmannen det opassande i hans uppförande samt hotade att förhällandet skulle inrapporteras hos konungens befallningshafvande till den beifran saken förtjenade. Detta hade likväl icke den efrekt, att denne derigenom bragtes till någon sansning, utan så länge domaren morailiserade och gaf skarpa lektioner, fortfor länsmannen att fräckt opponera sig samt på hotelse om sakens anmälande yttrade till domaren: Gör det och anmål mig; jag fruktar hvarken för konungens befallningshafvando eller denna domstol, Straxt förrän tingssessionen om qvällen slutade och medan ordföranden ännu satt i domstolen, tillsade han menigheten att icke aflägsna sig, utan qvarstanna till rätten uppstigit. Detta skedde, och nu framkallade domaren den obstinate och med skarpa reproscher nyss förut bestraffade länsmannen, räckte honom handen samt i nämndens och allmogens närvaro bad honom om förlåtelse; uppmanande i sammanhang dermed allmogen att, följande det gifna vackra exemplet, vara försonliga emot hvarandra.