Sedan ni var här i natt, har jag varit behältad med en fix ide... -— Om jag djerfdes fråga ers kungl. höghet . . . —Ni vill veta hvilken dennaide är? afbröt honom regenten... Nåväl, jag skall upplysa er derom, chevalier: jag vill se drottningen aj Saba. — Jag har redan hört ers kungl. höghet uttrycka deuna önskan, och jag har haft den äran svara, att Ingenting är lättare än tillfredsställa densamma... — Ja, men när? — Jag har märkt att den sköna Balkis helst uppenbarar sig för mig om lördagsnätterna... Vi ha i dag onsdag; om tre dagar således skulle ers kungl. höghet kunna bevittna den sällsamma förvandlingen. — Måske! vi bestämma oss för lördagen... Men vore det icke möjligt att dessförinnan få beskåda åtminstone det underbara tapisseriet. — Jag har förutsett ers höghets önskan... — Och hvad har ni gjort? — Jag har låtit föra hit tapisseriet. — Hi — Det är för närvarande i tamburen som ligger utanför väntsalen ... Jag har en af mina betjenter med mig, och han ser efter det... — Chevalier! utropade Philip med verklig rörelse, ni är en trogen och nitisk tjenarel... Ni är mera än detta, ni är en oskattbar vän! Rolfs glädje vid åhörandet af dessa ord låter knappt beskrifva sig. Den unge mannen böjde knä för regenten, som vänligt reste honom upp igen. Straxt derefter ringde Philip och en kammartjenare inträdde.