une af hela min själ, och om djetvulen ville isa mig den utmärkta nåden att befria mig första hustru, skulle oförtöfvadt eu sätta den komedi som egde fråu min få verklig vigsel e rum i ert kapell. Xx. Philip och Rolf. Mathias Auber. Följande dag klockan precis 2 infördes Rolf i regentens kabinett. Philip af Orleans gick den unge mannen ett par steg till mötes, hvilket tydligen bevisade att vär hjelte stigit högt i gunst. Rolfs Ljerta klappade häftigt af glädje, men hens ansigte nitryckle ingenting annat än den djupaste vördnad och det största lugn. — Chevalier, sade regenten, ni må tro att jag icke fålt en enda blund i mina ögon i natt eller snarare i morgse efter er hemresa. — Jag vågar hoppas, svarade Rolf, att denna sömnlöshet icke varit en följd af något slags illamående, — Det har den inte; jag mår förträfligt . .. -— Men då förvånar det mig... — Det är ni, min bäste chevalier, ni ensam som är orsaken till att jag ej sofvit. — Jag, utropade Rolf, i det han låtsades bli öfvermåttan förskräckt. — Ahl oroa er icke för det, chevalier ::. Som sagdt, ni är orsaken, men en omedveten, ofrivillig Orsak... Jag har icke fått sofva, emedan jag ej kunnat låta bli att tänka på era rdiga berättelser, isynnerhet den sista...