oe -— ——— 4 — I allmänhet taget, har ni rätt, jag med ger det; men i det för handen varande fallet har ni orätt... Johanna lefver endast för mig och bar icke någon annan vilja än min .:: Hvad jag tillsäger henne att göra, det gör hon . Om jag bad henne gå i döden för mig, skulle hon göra det med verklig glädje... Ni kan således vara lugn, min käre markis; jag svarar för Johanna! — Huru! detta bara hyser en så oinskränkt tillgifvenhet för er? — Jag försäkrar er derom. — Men i sådan händelse är hon icke en qvinna, hon är en engel! — Ja visst... Hvem tviflar väl derpå? — Nåväl, chevalier, då förtjena vi galererna båda två, ellar hvad tycker ni? — Bah! hvarför det? , — Ni, derföre att ni bedragit denna engel, och jag, emedan jag varit er behjelplig dervid. Rolf utbrast i skratt. — Talar ni allvarsamt? frågade han derefter. — Fullkomligt allvarsamt. — Jag skulle trösta mig öfver obehaget att bli förflyttad till galererna om jag finge ert angenäma sällskap, -markis; men jag går i bor gen för att något sådant icke kommer att ske -. Och vi förtjena ej heller detta öde, ty jag kan upplysa er, att jag gjort Johanna mycket lycklig. — Det tror jag nog; men huru långe skall hennes lycka vara? — I det längsta:.: För öfrigt är det väl icke mitt fel att jag råkade vara gift, när jag sammanträffade med Johanna... Jag älskar