— Nu äro vi snart vid er port, sade herr Thianges. Ha vi någonting att komma öfverens om? .— Ja visst. — Nåväl, jag står till ert förfogande... — Har jag talat om för er, att det märkvärdiga tapisseriet, hvilket jag lyckligtvis rår om, befinner sig på ett litet förfallet adelsgods som heter Petit-Uhastel och är beläget mellan Saint-Germain och Reuil, invid stranden af Seinen? — Ja, det har ni sagt mig förut. — Det är nödvändigt att detta tapisseri blir fördt till Paris så snart som möjligt. — Ingenting hindrar att det sker redan i dag. — Har ni någon betjent, på hvilken ni kan fullkomligt lita? — Ja. — Jag har min trogne Jakob, som icke skulle tveka att för min skull låta hugga sig i små bitar... Det behöfs ej flera än dessa två karlar... — Hvad skola vi göra med dem? — Jo, så snart det blir dager, begifva vi oss åstad, ni, jag, er betjent och Jakob i en vagn, som den sistuämnde skall köra... En och en half timma sednare äro vi vid PetitChastel. De båda betjenterna hjelpa oss att taga ned och rulla ihop tapisseriet, hvilket vi föra till Paris, utan att någon menniska får aning om att vi varit borta från staden... — Om ni vill, skall jag komma och hemta er klockan åtta med en mycket lätt jagtvagn och de mest snabbfotade hästar jag eger...