Något om de väntade ordensutnämningarne., Det berättas inom vissa politiska kretsar att ett stort stjernfall skall komma att ega rum vid slutet af innevarande riksdag. I fall ryktet begräftar sig, skall det blifva af stort intresse att se hvilka som blifva ihogkomna eller icke. Blifver det sådana män som tillhört den liberala sidan och i dess leder förvärfvat aktade namn, således män som gått i spetsen för den stora reformen och kraftigt bidragit till dess genomförande, skulle det måhända glädja nationen att finna desse erkände och på sådant sätt framhållna. I motsatt fall komma väl utnämningarne att ses med andra ögon och att framkalla mer än en anmärkning. Vi yttra detta, emedan ryktet åtföljes af den uppgiften, att det är hrr talmän, som skola fått sig uppdraget att uppsätta en förteckning på dem, som borde ihågkommas. Förhåller det sig nemligen så — och hvilket man väl vid sjelfva stjernfallet kommer i erfarenhet om — så kan man med mycket skäl befara att anledningar till anmärkningar icke uteblifva. I första rummet skulle ett sådant uppdrag åt talmännen gifva vid handen att regeringen saknade kännedom och sjelfbedömande om rikets verkliga politiska män och namn, hvilket man naturligtvis icke gerna skulle vilja antaga eller se. I andra rummet skulle uppdraget tillmäta talemännen en både politisk och moralisk omdömesrätt och makt, hvarunder sä