— Ja, till den grad, att jag, som kände er plan och såg era kort, åhörde er med häpnad och ibland frågade mig om ni verkligen sjelf trodde på era berättelsers sanningsenlighet; med sådan värma och öfvertygelse talade ni. — På min ära, markis, ni gör mig glad! — Och ni har skäl till att vara det, ty ni har vunnit en lysande seger, som säkerligen kommer att bli afgörande... — Sålunda ha vi, enligt er tanke, Philip i vårt våld? — Ja, vi ba redan bundit händer och fötter på honom, och om ni fortsätter såsom ni börjat i natt, tviflar jag ej ett ögonblick på att ni inom kort skall enväldigt beherrska den, som beherrskar Frankrike! — Det var en god spådom... — Kom ihåg, chevalier, tillade markisen af Thianges skrattande, kom ihåg när ni blir allsmäktig, att jag nu anhåller om er gunst och bevågenhet. ooo— Jag skall inte glömma er, markis, svarade Rolf i samma ton. Derefter tillade han, men mycket allvarsamt: — Det slag, som riktats åt italienskan har varit hårdt, eller hvad säger ni? — Så hårdt att jag knappt tror hon förmår resa sig upp vidare... I närvarande ögonblick skulle jag inte vilja gifva ens femtio francs för det förtroende, hvarmed Philip omfattar Antonia Verdi!... — Måtte Gud, eller snarare vår beskyddare dj....n, ställa så till, att detta förtroende inom en nära framtid icke blir värdt en end sou! :