Dagens Nyheter – 2 juni 1866, sida 2

— Sillsamt!... Ja, verkligen högst besynnerligt! mumlade heriigen af Orleans, i det ban försj uk i djupa tankar. Det dröjle dock icke lauge, förän han bicf språksam igen. Han såg upp och frågade: — Och har uti sedan dess återsett Balkis, chevalie ? — Oa, ers kungl. höghet. — Nar såg ui heune sista gången? — llelt nyligen... Det är sallaa jag låter Lingre tid än en månad eller ett par förflyta utan att ritlkalla henne, och hon kommer alltid till mig. Jag fråsar henne då, och hon svarar Af hennes rad har jag otrolig vytta... — lHucu! utropade regenten i högsta grad öfverraskad, ni frammanar heune ännu? — Ja vi-st, nådig herre... Men detär icke en aud-, en skugga, jag genom mina besvärjelser framkallar... Bilden på tapisseriet blir en qvinna, en verklig qvinona al kött och blod. — Dt hemlighewsfuila tapisserict finnes således ännu i behåll? , — Ja, ers kungl. höghet. — Och förvaras der borta i Picardie, kan jag tro? — Nej, nådig herre. -— Hvar da? — Här... i Paris. ;. Jag betraktar drottningen af Saba såsom min goda genius, och jag skijes dertöre a!dig från henne. — Men di skulle också jag kunua få se henne? — Ja, det går för g, när ers kungl. höghet behagar ; S dan Rulf yttrat dessa ord åt regenten, kastade han på markisen af Thianges en blick,