Dagens Nyheter – 31 maj 1866, sida 2

— Ni ger mig ert hedersord derpå? :— Du skall komma oskadd tillbaka i din säng, Roland af Tremblaye svär det vid sin ära. — Då är jag nöjd och... beredd att följa er. Jag fullbordade i största hast min toalett och ämnade taga min bössa, som stod i ett hörn af rummet. — Nej, nej, sade vålnaden, låt den der vara och tag i stället den här. Ilan räckte mig en armborst, Jiknande den han sjelf bar på axeln och hvarmed man kunde afskjuta pilar af en oerhörd längd. — Jag tror icke jag förstår begagna denna, sade jag. — Tag den ändå... Jag svarar för att hvi!ket djur än du må sigta på, skall du fälla det med en gammal armborstsskytts säkerhet och vana. Jag tog armboarsten. — Kom nu, sade Roland till mig, det är längesedan kl ckan slog toW och den förspillda tiden kom ver aldrig åter... Efter att ha yttrat tdes-a ord, förde han jär garhornet ill siia läppar och lät höra en ljudelig fanfar. G:uast börjide hundarne i ursivnig ifver förfölja ett änuuu osyulizt vilddjur, i det de skällde af alla krafter. Roland följde efter dem. Just der min kammare slutade, vidtog skoven. Jag skyndade i Roland Tiemblayes fotspår. Jagten hade nu börjat, och det var, jag försäkrar er derom, ers kungl. höghet, en högst märkvärdig jagt.