Dagens Nyheter – 31 maj 1866, sida 2

— Till dess tuppen gal första gången. — Brukar ni begagna er af denna rättighet? — Ja, som du ser. — Och hvartenda år stöter ni i jagthorret på samma sått som ni nyss gjort. — Ja, alldeles så. — Men hvaraf kommer det sig då att aldrig tillförene jag eller någon auuan vaknat vid era väldiga fanfarer? — Emedan dessa ljud, som synas dig så förfärligt starka, icke nå andra öron än dem, till hvilka jag riktar dem... — Sal-tes skule, ifall en annan person Jegat i samma rum som jag, denne icke ha blifvi väct, s vita ui j sjelf velat det? — Nej han skuile icke ha hört någonting. — Och hvarföre har ni låtit mig väckas af era jazthornsstötar? — Emeran jag skall taga dig med mig, om du sjelf så önskar. — På jagten? — Ja. — I natt. — Nu på ögonblicket. — Må skel... Det gör jag gerna, utropade Jag, i det jag sprang upp ur sängen och började kläda mig. Men en tanke hejdade mig just då jag tagit på mig mina byxor. Jeg vande mig till Roland och sade: — llör på! det måtte väl inte komma a:t vederfaras mix nögot ondi? — Det lofvar jag dig. — Och ni skall föra mig tillbaka hi? — Så snart jag bör hanen första gingen gala.