Dagens Nyheter – 31 maj 1866, sida 1

så tungt, att det måste ha varit svårt att få mig vaken. Huru länge varade denna sömn? Det vet jag icke... Allt hvad jag kan upplysa, det är att Jag hastigt väck.es at ett egendomligt ljud, reste mig upp i sängen och lyssnade, under det jag guuggade mig i ögonen. Månan kastade ett temligen klart sken öfver rummet, hvadan jag straxt trodde att det var långt lidet på natten och att morgonen börjat gry. Men nu lät samma ljud, som väckt mig, ånyo höra sig. Det utstöttes ur ett jigarhorn... Aldrig i min lefnad har jag hört något så starkt, så klangfullt ljud framlockas ur ett instrument. En götisk fanfars sällsamma toner, hvilka tycktes homma från den motsatta väggen träffade mitt öra. Instinktmessigt riktade jag mina blickar åt denna vägg. Nu blef jag vittne till det mest obegripliga af alla skådespel, och jag åsåg det med outsäglig häpnad; men — besynnerligt nog — jag erfor icke den ringaste fruktan. Tapisseriet var icke mera ett tapisseri. Det hade blifvit en verklig skog; och i denna skog var buller, lif och rörelse. Hundarne SPrigo omkring och uppgåfvo ibland ljudeliga skall. : Vildsvin, råbockar, vargar, räfvar oah harar rörde sig om hvarandra blaud träden. Fasaner flögo från gren till gren, korpar kraxade, skator skreko och trastar sjöngo. Den märkvärdiga hjorten hade försvunnit och Sankt Hubert låg icke längre på knä. lan stod upprätt och hållaude det egendomliga jägarhornet till munnen utstötte han dessa fanfarer som jag trott komma från andra sidan om väggen. Hans långa