Dagens Nyheter – 31 maj 1866, sida 1

EEE VV VV OS sjisivjnrMMMV 0 — SA —— ITan hade en ståtlig figur, den värde Saukt Hubert. Anusigtet var fetlagdt och rödlatt och uttrycket dei välvilligt. Ytvigt rödt skägg betäckie hakan. Hans drägt var en sådan som Partherna, Seytherna och flera andra barbariska folk säges ba burit. Utanpå hans korta lifkjortel hängde ett stort jagthorn af besynnerlig form, uppburet medelst en kedja af metall, som var fästad kring halsen, — Detta jagthorn liknade icke alls dem hvilka min far eller hans bekauta begagnade. Det föreföll mig som borde sällsamma, mäktiga Hud utgå derur, egnade att upptända lif och itver hos såväl jägare som hundar samt injaga skräek hos villebrådet. Hvad hundarne beträffar, voro de af en för mig okänd race, och ehuru jag företrädesvis fästat mig vid vissa af dem, hade jag dock gifvit dem. alla hvarsitt namn. Tvifvelsutan tycker ers kungl. höghet att jag uppehåller mig alltför länge med att redogöra för ett barns tankar och föreställningar... Men jag ber ers kungl. höghet hafva tålamod — inom en stund, hoppas jag, skall detta iutresse, hvarmed det ofvernaturliga och oförklarliga alhvid omfattas, vakna hos ers höghet. Min far reste en morgon till Abbeville, dit han kallades af angelägna affärer, och skulle icke återkomma förrän efter fyra eller fem dagar. Det var i September månad. Bagagnande mig utaf min tillfälliga frihet, hade jag tillbr gt hela dagen ute i skogen, åtföljd af två betjeuter, och när jag kom hem på qvällen var jag till den grad medtagen af trötthet att jag, efter att i största hast ha intagit en lätt åftoumåltid, gick till sängs och genast insomnade