Dagens Nyheter – 30 maj 1866, sida 2

Men nu tror jag vi ha hört nog om dessa ohyggliga saker, ja mer än nog... — Tillåter ers kungl. höghet att jag frågar hvarföre? — Ja visst... Se på dessa damer. Rolfs blick lopp hastigt kring bordet. — Nåväl, återtog hertigen af Orleans, hvad säger ni om dem? — Tillteljansvärda såsom alltid, och man skulle snarare kunua tro dem vara gudiunor an dödliga menniskor. . —Åh! det vet jag också lika väl som ni. :. Men dessa gudinnor äro bleka af fasa och det ser nästan ut som väntade de att plötsligt få se något spöke stiga upp genom golfvet och taga plats vid deras sida. Fem eller sex utrop af förskräckelse besvarade dessa regeutens ord. — Ni ser att jag hade mycket rätt, sade hertigen ... Derföre göra vi puukt här och vända våra tankar åt annat håll... Någon gång när vi icke ha fruntimmer i sällskap... snart.:. kanske i morgon... skola vi återkomma tu: det märkvärdiga kapitlet om andebesvärjelser. I afton skola vi tala om andra, gladar: ämnen. — Jag står till ers kungl. höghets tjenst nu och alltid, svarade Rolf, i det han bugade sig. — Nej! nej! utropade i detta ögonblick madame Paraböre, som emellertid utbytt några ord men regentens öfriga gäster af det täck: könet; vi tycka att chevalier Tremblaye berättar utmärkt väl... Vi finna det icke alls oange