VV VO VM MMMM nn KENT RAKA Sr Peta Sedan dessa förklaringar voro afgifna, trädde Voisin sjelf inom den magiska riugen gaf tecken åt Avaux som, fortfarande liggande på knä, satte ringklockan i rörelse, under det att Lesage började messan genom att uppläsa det sista evangeliet. I det underjordiska koret hördes ingenting annat än ljudet af prestens ihåliga röst, de närvarandes flämtande andedrägt och stormens tjut. Se här hvad som hände i uppenbarelsens högtidliga ögonblick. Lesage, som höll i sin hand en nattvards-oblat uttalade mäktiga ord, hvilka enligt katolska kyrkans tro förvandla en bit bröd till den evigt lefvande Guadens lekamen. Det var i satans namn detta underverk nu utfördes, och vaxljusens fladdrande lågor bugar de sig, likasom hade en osynlig mun andats bakom dem. En metallisk stämma, som hördes på afstånd, men deck tydligt, trängde ned i grafkoret. Det var klostrets stora klocka, som slog det försa tolfslaget. — Den döde kommer! sade Lesage med dof röst. — Den döde kommer! upprepade Avaux, Annu fortfor klockan att slå. — Den döde kommer! ropade Lesage åter. Knappt hade han utsagt dessa ord, knappt hade det sista tolfslaget förklingat, förrrän eh åskknall dånade; den gamla kyrkan och klostret darrade på sina grundvalar! Korets golfstenar skiljde sig åt och blicken nådde till det inre af Turennes likkista. Denna kista öppnades vid skenet af ett blekt ljus — och hjelten, höljd i sin svepduk, reste sig upp!