Dagens Nyheter – 30 maj 1866, sida 1

— Ers eminens, sade hon, stunden är kommen... — Jag är beredd, genmälde den tilltalade med knappt hörbar röst. — Nådig herre, återtog trollqvinnan, se noga på hvad jag gör och lyssna till hvad jag sär ger... — Jag ser och hör er. Voisin ritade med trollstafven en ring, som omslöt de tre männen. Derpå tillade hon: — Om någon af er sätter sin fot utom denna magiska ring från det ögonblick klockan första gången ljuder och till dess jag säger att faran är öfverstånden, träffas han plötsligt af döden, och ingen mensklig makt förmår rädda honom ... Kommer ni ihåg detta ers nåd? — Ja. — Men om förskräckelsen blir er öfvermäktig, förvirrar era tankar och förjagar ert minne... — Qvinna, svarade kardinalen, i det han försökte taga på sig en någorlunda lugn min, tror ni jag är rädd? — Nej, ers nåd, men köttet är svagt. — Jag önskar det för er egen och allas vår skull... — I hvilket ögonblick kommer synen att visa sig? — Jo, när den tjenstgörande prvesten för tredje gången upprepar: Den döde kommer. , — Bör jag sjelf ställa frågan till min slägtinges vålnad? — Nej, akta er för det! .;. Er slägtinge läser hvad som försiggår i djupet af er själ, och han säger hvad ni vill veta, utan att bli tillfrågad.