NN —D 118H962AAtntntONA nÖOBGNeN—H — Skall ni icke göra det, säger ni? —— Ja, ers nåd. — Hvarföre? — Emedan den store Turenne icke är lik andra döda!... Han har förvärfvat sig rättighet att hvila ostörd i sin blodiga svepduk!..: Aran vakar vid hans grift och förbjuder mig ett nalkas!..: Och för att säga sanningen, om jag frammanade honom, skulle jag erfara mycken förskräckelse, jag skulle bäfva... — Ni bli förskräckt!.. Ni, Voisin!. utropade kardinalen af Auvergne. — Just jag, ers nåd. — Qvinna, ni ljuger! — Det står ers näd fritt att tro det... — Ja, ni ljuger! eller också är ert föregifna vetande ingenting annat än det fräckaste charlataneri, er magiska förmåga blott och bart taskspelarekonst! . . rt yrke är att bedraga, och nu när ni befinner er inför en person, som ni icke tror er kunna föra bakom ljuset, nu söker pi undanflykter och uppger de orimligaste svepskäl... — Tro detta, om ni vill, ers nåd .... Jag skall visst icke tillåta mig att motsäga er, svarade Voisin mycket lugnt och vördnadsfullt. Prinsen af Bouillon tog några steg i afsigt att gå sin väg. Men hans fixa id beherrskade bonom och lemnade honom ingen ro. Han tänkte på att han var brorson till en stor fältherre, och att en stor fältherre icke anser en slagtning förlorad, så länge nöjlighet till seger ännu fiones qvar. I stället för att lemna det rum, hvari han befann sig, vände han sig om och sade: — Qvinna, hör mig..: