— Vi äro således ense?.. eller tvåhundratusen ! — Ja. — Jag begär ingen skriftlig förbindelse, nådig herre... Ert ord är mig nog, och ni kan lita på mig. — Och nu när vi kommit öfverens, sade kardinalen, önskar jag, såsom ni väl kan förstå, att besvärjelsen må ega rum så fort som möjligt. — Jag skall icke förlora en timma, icke en minut, och dock får jag förbereda er på att jag behöfver fjorton dagar. .ooo — Hvarföre fjorton dagar? — Det åtgår denna tid till att tillreda de besvärjelsemedel, hvarigenom dödas stoft väckes till lif. — Må vara då, eftersom det är nödvändigt. — Jag vill tillägga att saken måste försiggå i största hemlighet. — Ja, detta är ännu mera angeläget för mig än för er. — Visserligen. .: Men jag vet icke om vi ännu förstå hvarandra rätt, ers nåd... och jag nästan tviflar derpå... Femtiotusen francs — Hvad menar ni? — Jo, att ni och jag samt två personer, f: d. presterne Lesage och Avaux, för hvilkas tystlåtenhet jag ansvarar, skola ensamma vara närvarande vid besvärjelseakten. — Ni hade rätt, sade kardinalen; vi äro ännu icke riktigt ense... Medan hans eminens, hvilken var lika feg som girig, yttrade detta, bleknade han och börs