Dagens Nyheter – 28 maj 1866, sida 2

— Hörpå: marskalken af Turenne har icke efierlemnat ät sina arfvingar en förmögenhet, motsvarande han ädla namn och de ärofulla embeten han beklädde... Jag för min del tror att hans ännu kända qvarlåtenskap utgör endast en ringa del af hans verkliga förmögenhet samt att han egde enorma geummor och massor af guld och dyrbara stenar... Betänk blott hvilka oerhörda inkomster han skulle ha gjort sig genom plundringar efter slagtningar, genom de otaliga presenter man kan ta för afgjordt att han mottog från alla håll!... — Men hertigen af Turenne visade ju alltid prof på stor oegennytta, vågade Voisin invända. — Jag tror ej derpå... Det finnes icke en menniska under solen som ej i mer eller mindre mån ser på sin egen fördel... Om marskalken visade oegennytta, var det endast för att bedraga eufaldiga och lättrogna menniskor. — Men ni vill iute låta er bedragas? — Emellertid om vi antaga att dessa ofantliga skatter, hvarom ni talar, verkligen existera, hvad har ni för afsigt dermed? — Förstår ni mig icke? — Åunnu ej. Voisin gjo:de sig skyldig till en stor osanning. Hon hade för längesedan anat den skamliga snikenheteu hos hjeltens ovärdige brorson. Hon hade insett att kardinalen i grund n.isskände den ädle, af alla djupt vördade marskalkens karakter. Men hon ville, såsom hon en stund förut yttrat, höra prinsen af Bouillon sjelf förklara sig. (Forts.)