Dagens Nyheter – 28 maj 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AF) — Jag tror er, jag tror er, chevalier... Det händer ofta att mäktigare viljor beherrska oss och tvinga oss att haudla mot vår önskan och öfvertygelse ... Dessutom är det mycket möjligt att de olyckor, för hvilka andarne varna, icke äro af den betydelse, Antonia föreställt sig... Kanske ha hennes valvilliga underjordiska vänner befallt henne att undvika er endast af det skälet att ni, likasom hon, studetar de hemliga vetenskaperna och således är att anse såsom en rival. — Jag vill visst icke rivalisera med en person, hvilkens ansigte jag icke känner... Förmodligen är den unga och vackra damen blott en dilettant... Eller har hon kanske inför ers kungl. höghet bevisat sig ega en mera ovanlig förmåga? :.. — Ah! herr chevalier, genmälde regenten, ni kan inte göra er en föreställning om hennes djupa lärdom... Ingen, som sett Antonia Verdi frammana djefvulen, tviflar på hennes makt öfver afgrundens andar. De lyda henne blindt och utan att ens försöka ett motstånd, som i alla fall tjenade till intet. Rolf bugade sig vördnadsfullt. — Man ställer icke frågor till en kunglig person, sade han, eljest ..:. Han afbröt sig tvärt. — Eljest skulle ni bedja mig om en detal