Dagens Nyheter – 28 maj 1866, sida 1

Eburu de närvarande i allmänhet icke vorc synnerligen lättrogna, såg man en viss oro af. spegla sig i de flestas ansigten. Hvad frun: timren angår, blefvo de alla i en hast temli gen bleka. . — Nå, men säg, frågade regenten, hvilks äro då dessa uppenbarelser, som ni anser för skräckligare än åsynen af sjelfva djefvulen? — Ers höghet, genmälde Rolf, jag kan upp: väcka döda; på min befallning stiga de upp ur sina grafvar, hvari deras hvitnade ben sedan århundraden hvilat. Jag kan frammana de ro: merska kejsarne, de grekiska hetärerna, Atbens och Spartas fältherrar! Min stämma lyda Sesostris, kung Salomo, Judas Iskariot eller Jus lius Cesar! Då jag ropar, upplyftas de heliga grafstenarne i Saint-Denis, och Frankrikes konungar framträda på det rum, dit jag kallar dem. Hvilken person ni än må angifva, han må vara död för femtio eller sex tusen år sedan, han må ha varit en bland Greklands vise, Roms kejsare eller Frankrikes kungar, skall han för en timma återfå sin fordna gestalt och ansigtsbildning samt, om ni så önskar, komma och sätta sig vid ert bord. , Under några sekunder förblef hertigen tankfull och likasom försjunken i drömmar. — Det är verkligen sällsamt och forfärligt, mumlade han. Derpå tillade han efter en stunds tystnad: — Och allt hvad ni nu sagt, ehevalier, kan ni göra? — Ja, ers höghet, tv allt hvad jag nyss sade har jag redan gjort. — I närvaro af hvem?