Dagens Nyheter – 26 maj 1866, sida 3

markisen, som så olägligt fört regentens tankar på Antonia Verdis person. Thianges låtsades alls icke märka den jäsning i sinnena, som af honom blifvit framkallad, och han återtog: — Hvarföre ha vi då icke det nöjet att se denna förtjusande sierska ibland oss? — Det vet jag inte, min käre markis, svar de Thianges, verkligen förvånad. — Men i vanliga fall vet ju ers höget allt hvad ers höghet vill veta... Huru kommer det sig då...? — Att jag denna gång sväfvar i fullkomlig ovisshet? ... Det skall jag straxt säga er, Antonia Verdi bad mig i dag att jag skulle skicka henne listan på de nattliga gäster jag inbjudit till denna supe. — Och hvad gjorde då ers kuugl. höghet? — Jag skickade listan till Antonia, såsom hon begärt. — Och då? — En timma sednare underrättade hon mig att hennes vänner inom andeverlden afrådt benne från att infinna sig i Palais-Royal i natt, emedan sammanträffandet med en af mina gäster skulle komma att bringa henne olycka... Ett sorl af öfverraskning och nyfikenhet upp stod i rummet. — Och har Antonia Verdi, frågade Thianges efter förloppet af några sekunder, uppenbarat för ers kungl. höghet namnet på den person, som andarne förbjuda henne att nalkas? rade Philip. — Huru! ers höghet vet det inte? upprepar ;