Dagens Nyheter – 26 maj 1866, sida 3

Oo . På berget och i dalen). Pastorale. Undren ei. go vänner, att man stundom tröttnar På ett unket stadslifs småfnask och hestyr. Kroppen tärs och slappas, sielfva själen blötnar, Glädjens milda genius från kamraten flyr. Solen herrliot lyste. I mitt hjerta brann det En oändlig längtan att se trän och oräs: Menskan skapat staden, Gud har skanat landet!, Ropte jag en dag — och reste bort i chäs. Samma dag om qvällen såg iag paradiset Med dess blommors doft och med dess björkars sus. Och min bostad tog jag uppå gamla viset I ett fromt och muntert komministers-hus. Hvilken fröjd och ljufhet, då man vet sig lemnat Tijenstetvångets otyg i en qvalmig stad! Åtta dagar minst jag här 14 landet ämnat Att få skratta godt och vara fri och glad. Här på berget står jag att min frihet fira, Solen står i öster strålande och klar. Men min Gud! der syns ju än Katrinas spira Ifrån gamla Stockholm, som jag qvittat har: Sköna kyrktorn! Låt i fred och ro mig vara, Hvarför spejar du så himmelsvidt omkring? Din nyfikenhet gör mig förtretad bara, Jag har permission, och vill dig ingenting. Gerna! det var rätt, försvinn i morgondimman, Jag mig håller till naturens katedral. Hit jag kommit just i rätta sångartimman, Sångarskaran jublar genom skog och dal. Här naturen mig med glädje öfverhopar, Jag blott frågar, om man bättre hafva vill: Se, der ner i dalen presten står och ropar: Frukost, frukost, frukost! jag dig super till. Bordet dukadt står i lindens svala skugga, Silfverbäcken sorlar muntert genom daln. Prestmors läckerheter vi uti oss hugga, Medan hembrygdt öl hon fyller i pokaln, Och på köpet kommer ett fat ostron, bräckta Utaf husets dotter, rosenröd om hyn. Snart i mjuka gräset ses två gubbar sträckta, Pipan tänds och röken fladdrar emot skyn. Här bor lifvets lycka, här är skämt och allvar, Här fins jagt och fiske och musik och sång. Här kan du få skåda en polkett af kalfvar, Mera gratiös än i en danssalong. Mer jag skulle skrifva, om jag bara hann det, Hur min kropp omhuldas, hur min själ är ljus. Summan är, att litvet herrligt är på landet: Lefve alla goda komministers-hus! EE. S—ådt. ) Ur det nyss utkomna 4:de häftet af den för. ttonstfölla tidskriften Familj-Journalen.