Dagens Nyheter – 26 maj 1866, sida 3

OTAKT PEO SENS SRS ENS SYESES NTE VIRKE ss — Det har hon inte, och hon påstår, att hon i det afseendet icke vet mera än jag -.-Hon är underrättad om faran, men hon känuer icke från hvad håll den hotar. — Så besynnerligt! mumlade markisen, likasom talade han till sig sjelf. — Men om man tänker litet på saken, sade plötsligt regenten, är denna hemlighet icke synnerligen svår att utleta. — Ers höghet anar? — Ja, jag inser tydligen hvem som menas, och dertill behöfves icke synnerligen stor tankeansträngning ... Vi äro här sju personer af det manliga könet... — Nåväl, ers höghet? — 8ex ibland oss hafva redan — och jag tror nästan, alla på en gång — varit i sällskap med Antonia Verdi... Ea enda har det icke... jag förmodar åtminstone att så är... Derpå vände sig regeuten till Rolf och tillade: — Känner ni Antouia Verdi, min bäste chevalier? — Nej, ers höghet. — Ni har aldrig sett henne? — Aldrig. — Intet tvifvel mer! ni är den, som audarne förklarat olycksbringande. — Jag är förtviflad öfver att utan min egen vetskap och mot min vilja vara ett oblidt ödes redskap, isynnerhet som jag vet att ers kungl. höghet värdigas hysa ett visst intresse för den person, hvarom fråga är... Men jag är fulikomligt oskyldig, derom ber jag ers kungl. höghet så mycket heldre vara öfvertygad, som det är första gången jag hör namnet Antonia Verdi nämnas. (Varta I