hekant, hände det, att man fok ett fotografiporträtt ar henne. Då polisen var ötvertygad, att hon icke fanns i Köpenhamn, så förmodade man, att hon rest tillbaka till Sverige, och för några dagar sedan kom öfver till Malmö en polisofficiant i afsigt att taga reda på henne. Med biträde af en af polisens tjenstemän härstädes besöktes under loppet af flera dagar sådana ställen, på hvilka man kunde förmoda, att bon skulle hafva bekanta, och man förevisade öfverallt fotografiporträttet. Slutligen träffades en person, hvilken kände isen henne på porträttet och upplyste, att hon befann sig på Tvedöra, der hon var biträde på enbrestauration. Efter anmälan hos konungens befallningshafvande förordnades k:ovolänsmannen i orten att undersöka iörhållandet, och hon träffades mycket riktigt på den uppgilna restaurationen samt erkände genast, att hon begått nämnde mordbrand samt att hon deröfver kände en sådan ånger, att hon hade ämnat angifva sig sjelf och önskade att lida sitt straff. Sedan denna bekännelse var gjord, blef hon forslad till Malmö och instäld till kausliförhör. Vid detta lemnade hon de upplysningar, att hon var född i Borreby församling i Malmöhus län 1842, att hennes föräldrar ännu lefde såsom husmansfolk i Borreby och voro välfrejdade personer liksom hennes tre syskon: att hon förut baft tjenst i Barsebäcks socken, hvarifrån hon flyttat till Lund, der hon tjenat 1!; år hos öfverstlöjtnant af Petersens och sedan ett halft år hos handlanden Zickerman. Derefter hade hon år 1864 begifvit sig till Danmark och erhållit tjenst hos gårdmannen Anders Nielsen i Valdby, der hon vistadesi eltva månader, hvarefter hon kom till snickaremästaren Ree i Köpenhamn, der hon qvarstannade, ti ldess hon efter förgirtningsförsöket afvikit ur tjensten. Hon hade då begifvit sig hit öfver och besökt först sina föräldrar på några dagar samt sedermera kommit hit till staden och hos skräddaren Malmbergs hustru, boende vid Ostindiefararegatan. fått tillfällig anställning och medföljt henne till Tvedöra. Beträffande de uppgifna förbrytelserna erkände hon stölden och i afseende på förgiftningsförsöket uppgaf hon, att hon fattat agg till Rees sjuttinioåriga svärmoder, som visat sig hård emot henne, och som bon derföre beslutit taga afdaga, samt för åstadmande deraf hade hon i en uppslagen kopp kafre lagt ett pulfver, som begagnades att polera jernkakelugnar med, men Rees hustru hade i stäliet kommit att dricka kaftet samt blifvit deraf svårt sjuk. Mörande branden i Valdby erkände hon, att hon kl. haif 10 på attonen den 24 Juli sistlidet år med en påtänd svafvelsticka satt eld i en mängd halm, upplagd vid sidan at ett mindre halmtäckt hus, hvilket uppbrunnit, och hvarifrån elden spridt sig öfver nästan hela byn. Denna bekännelse afsaf non under synbar ånger samt uppgaf, att hon etter illgerningen städse varit plågad afsamvetsqval. Oaktadt upprepade frågor knnde hon icke förmås att uppgifva någon sannolik bevekelsegrund för mordbranden, utan sade, att hon anlagt elden endast af agg till sin husbonde, hvilket synes likväl mindre a..tagligt, då hon, liksom de öfriga tjenarne, icke hut att klaga öfver kost eller arbete, utan blott funnit husbonden visa ett ovänligt sätt emot henne. Dels föreföll det äfven besynnerligt, att hon icke anlagt elden uti husbondens hus samt att hon i flera månader efter branden stannat hos samma husbonde. Vid den undersökning, som anstäldes i Valdby hade hon äfven blifvit förbörd, men hvarken då eller sedermera hade någon misstanke fallit på henne. Hon förklarade slutligen, att hon plågades af samvetsqval och hade ämnat i alla händelser ofördröjligen begifva sig till Dnamark för att sjelf angifva sin brottslighet. Den danske polisofficianten, som vid förhöret var tillstädes, påyrkade, att Anna Nilsdotter genast måtte få öfverföras till Danmark, men konungens befallningshafvande kunde icke lemna härtill bifall, utan har till K. M:t insändt berättelse om förbållandet, jemte hemställan huruvida Anna Nilsdotter får utlemnas till dansk myndighet. 1 afvaktan på K. Mits beslut har Anna Nilsdotter blifvit insatt å dervarande cellfängelse.