hvarföre de skule efterspanas och fängslag De äro nu häktade, hvarom skrifves från Göteborg: Man hade ej hvarken i Stockholm eller härstädes fått någon säker ledtråd till upptäckande af brottslingarne förrän polisen här af en person fick underrättelse om, att en karl och en qvinna, sådana som de efterspanade, redan före pingst bott hos honom, men att de sedermera rest uppåt landet. Båda två hade varit mycket hyggligt utstyrda, så att de icke väckt någon uppmärksamhet genom sitt yttre. Beskrifningen på dem stämde så väl öfverens med det till härvarande poliskammare anlända, särskildt för Maria Rönn föga smickrande signalementet, att man knappt behöfde andra anledningar för att antaga dem vara de sannskyldige. Också beordrades öfverkonstapel Söderling att afresa dessa personer till mötes. då de i torsdags med bantåget skulle anlända hit tillbaka för att sedan, som de uppgifvit, resa till Amerika. Han åtföljdes på resan af den person, hos hv:lka de härstädes bott. I Falköping anträffades och igenkändes det resande paret, hvilket, anande intet ondt, lugnt följde med tåget vidare. Då öfverkonstapeln NS. såg dem så trankila beslöt han att icke ställa till nåzen onödig skandal genom att häkta dem unwer resan, utan åtnöjde han sig med att hålla god utkik öfver dem. Han hade emellertid genom telegram underrättat polismästaren om att de misstänkta personerna blifvit anträffade, hvadan de vid sitt första steg å banhallen blefvo anhållna och förda upp i polisvakten. Vid det enskilda förhör som derefter hölls med dem förnekade den häktade karlen bestämdt, att vara ifrågavarande Oiof Dill, och berättade åtskillig, som från honom skulle afvältra all misstanke. Maria Rönn åter, sade sig icke ha vetat om de penningar Dill innehaft voro stulna. Hon medgaf för öfrigt att de varit på besök hos slägtingar i Hjotrakten. Kamen, som utan tvifvel är den ifrågavarande Dill, införpassades till cellfangelset, hvaremot Maria Rönn skulle qvarhållas i polisvakten tills mera utförlist förhör med de båda komma att hållas. En arrestering, Rörande gripandet af eTunaPeilex och Strand-Erika de två rymmarne från Gefle cellfärgelse, berättas att länsman Berglöf i Tuna i tisdags fått reda på att en okänd person visat sig i skogen i närheten af Finfio. Han sammankallade då genast socknens fjerdingsmän, fånggevaldiger och 25 andra personer, begaf sig med dessa kl. omkring 11 eller då mörkret någorlunda skyddade för upptäckt till Per Jonssons föräldrahem, som under tystnad omslöts på alla sidor, och höll bevakningstruppen sig stilla till dagsljuset omkring kl. 2 började inträffa, då länsman B. från fönstret till Jon Pehrssons (P. Jonssons fars) stuga tillkännagaf sitt ärende samt yrkade på dörrens öppnande, hvilket ock efter förnvadt påstående slutligen efterkoms. Jemte fjerdingsmännen inträdde länsinan B. nu och anställde noggrann undersökning samt påträffade efter mycket letande Erik Eriksson under en lågt mot golfvet stående säng och Pehr Jonsson under stugugolfvet, som måste uppbrytas, då han ej annorstädes var att finra, hvarefter de fängslades och till länsfängelset införpassades. Hade ej post varit utställd omkring byggningen hade det varit möjligt för Pehr Jonsson att und .omma under byg,ningen, då letning ofvanifrån golfvet företogs. Under rymningen sade siv fångarne ha slitit mycket ondt, hvilket ock kunde skönjas af deras utseende. De till exempel summo öfver Gefle-ån på det sätt att Pehr Jonsson, som är simmare, höll Erik Eriksson i håret. Med sina våta fångkläder och utan skor på fötterna fortsatte de färden genom skogen i 3:ne dagar, hvarunder de hade att gå i moras, snö och vatten, utan att ega det r.ngaste till föda. Vid förbifarten i Norrala besökte rymrarne Erik Erikssons föräldrar och fingo der mat, kläder och penningar. Då de passerade Hudiksvall, var Erik Eriksson inneistaden och köpte ett stop bränvin; och detta bidrog till att göra dem modigare och att längre än ämnadt var stanna i Pehr Jonssons hem, efter deras utsago, ty de hade förr varit rädda, t. o. m. för foglasången i skogen. En mordbrännerska. Förlidet år blet den stora byn Valdby på Seeland, nära Köpenhamn, ödelagd af en häftig eldsvåda, som lade 30 stora och välbygda gårdar i aska. Anledningen till eldens uppkomst har hittills varit obekant, men i dessa dagar har det blifvit upptäckt, att olyckan varit föranl dd af mordbrand, och att en svensk tjenstepiga vid namn Anna Nilsdotter begått detta brott. Malmö Snällpost redogör sålunda tör förhållandet: Hos en handtverksfamilj i Köpenhamn tjente nyligen en svensk piga, hvilken gjorde sig skyldig till stöld af åtskilliga klädespersedlar i huset; dock hade husbondfolket öfverseende med henne och gjorde ingen sak at hennes brott. Men en kort tid derefter företog hon sig en dag att blanda upp kaffet med ett pulfver, som begagnades för att polera jernugnar, och husmodern höll på att dö deraf. Hon rymde då från tjensten, och polisen, hos hvilken saken blifvit anmäld, förlorade alla spår af henne. Vid undersökningen härom erfor man, att hon haft det yttrande, att en svår skuld hvilaue på bennes sinne, och att hon sannolikt en gång komme att taga lifvet af sig sjelf. Detta hennes yttrande gaf polisen anledning till att efterforska hbennes töregående lefnadsförhållanden, och man erfor bland annat, att hon tjent hos en bonde i Valdby, hvilket gaf anledning, till den förmodan, att hon möjligen begått mordbrand, och att detta föranledt hennes yttrande. Dock fanns det icke någon annan den ringaste anledning, som kunde gifva styrka åt denna misstanke. Då mani Valdby efterspanade de personer, med hvilka hon varit NN sea 9 z LO ERS IIP VASST NS NESEUNROSKEINN TES