— Förevändning! Har det då kommit derhön, min stackars chevalier? Måste ui verkligen hafva något att skylla på, för att tillbringa natten utomhus? — Hvad vill ni jag skall göra? Johanna är så förtjusande. — Det är visserligen en ursäkt. Men ni är ändock icke herre i huset. Detta är i alla fall en sak som ej rör mig, och jag skall uppfylla er önskan. Johanna önskade visa markis Thianges en viss uppmärksamhet och lät derföre ej vänta på sig. Med en hofmans artighet bad markisen henne om förlåtelse för det han var nog obelefvad att under en hel natt beröfva henne Rolfs sällskap, men han hade för afionen till sitt hotell isibjudit någre vänner, och det skulle smärta honom mycket att ej se chevaliern i deras krets. — Men om en älskad makes frånvaro, tilllade han, skulle fördystra er sköna panna eller framtvinga en tår ur ert milda öga, så afstår jag, ehuru med stor saknad, ifrån nöjet att sc chevaliern som min gäst i afton. — Ack, herr markis! svarade den unga qvinnan, jag skulle bysa en högst egennyttig oci sjelfvisk kärlek, om jag åt en nyck uppoffrade j blott min man utan äfven hans bästa vän ner. I Rolfs namn, antager jag er bjudning. Markisen tackade Johanna uti några artiga ord och tog afskad. — Huru dags börjar suptn, min vän? frågade Johanna, när hon befann sig ensam med Rolf. — Vid midnatt.