Uharad, När vårens gud sin gröna mantel breder Och skogens löfträd späda knoppar fått Mitt första kommer ut, och då bereder Åt hvar och en, som älskar landets seder, Med ystra språng ett skratt, så hjertegodt. Skomakarn vet hvartill mitt andra duger Och sadelmakarn vet det, likaså. Mitt andra ju försörjer dessa två. Mitt tredje barnet — kan man slikt förklara? ..-. Sjelf lär sis, ifrån lifvets början ren. En hvardagsrätt ju är mitt hela, bara, I Sverges rike känd af hvar och en.