Dagens Nyheter – 25 maj 1866, sida 2

efterspanas ... Alla polisens spårhundar äro i rörelse... Jag tror att grefve Aubiguy i hemlighet var italienskans älskare och att denna sednare på allt sätt söker uppegga Philip till hämnd. — Nåväl, låt dem spana bäst de gitta, Jag är för min del fullkomligt ötvertygad om att de ej lyckas upptäcka minsta spår efter Aubignys motståndare i duellen. . oo Det är myckev möjligt. Men ui har en gång dragit värjan mot honom, och det är mer än nog för att störta er. oc Jag tycker, min käre markis, att ni ser sakerna 1 allt för mörka färger. — Jag ser dem i deras verkliga dager. Men vänta, ännu har jag ej sagt allt. -— Ah! har ni mer att tillägga? -— Ja. Jag uuser nemligen att vi släppt ut för mycket falskt mynt i allmänna rörelsen; borgarue beklaga sig, köpmännen skria som huugriga roffaglar. Regenten är öfverhopad af beständiga klagomål och suppliker, och jag befarar högeligen att polisen endera dagen är nog oförsynt att lägga sig uti vära operationer. Nåväl, avser vi nu att jag ser sakeroa i för mörka färger? — Jag medgifver att förhållaudena inveckla sig... Men ni visar mig olyckan utan att angifva något botemedel derför. Efter min tanke ges det eudasi ett. —Hvilket då? — Att åstadkomma en splittring. — Ja, men huru? — Jag har förlitat mig på er. — På mig!... Men, min Gud, hvad förmår då jagt!