— Ni förmår mycket. Jag kommer ifrån Palais-Royal, jag bar träffat regenten som på min begäran inbjudit oss att deltaga uti hans höghets förtroliga aftoncirkel i natt. -—Hvad skall jag göra der. — Ni är eu fyndig man, min biste chevaHer, en man med rik inbillning, en man som aldrig saknar utvägar. Jag är öfvertygad om att ni i natt skall lyckas fullkomligt stadga hans höghets tro på er öfvernaturliga förmåga och återupprätta ert anseende, hvilket nu lidit ett ganska starkt afbräck. Mvad medel tänker ni använda, för att nå detta nål? Jag vet ej huru vi skola bete oss, och efter allt utseende är ni ännu lika okunnig som jag. Men jag tviflar ej att ert snille skall finua utväg att äåterupprätta vårt sjunkande väde. -— Ni behagar öfverskatta min förmåga, min käre markis, svarade Rolf skrattande. Nityckes förlita er helt och hållet pi mig; men jag kan försäkra er att jag i närvarande ögonblick är allt utom lugn. — Nå ja, er blygsamhet, hvilken söker förringa ert eget värde, gör er i miua ögon ännu större. Två limmar bärefter har ni gjort upp er plan och meddelar mig den, då jag kommer och hemtar er, så alt jag, i fall så behöfves, kan sufflera er... Hvad gäller striden? Att bekämpa Antonia Verdi med hennes egna vapen ... Italienskan visar regenten djefvalen. Det är ypperligt! — Ofveriräffa Autonia Verdi i fintlighet, visa Philip något som vida öfvergår djefvulen, och vi ha vunnit partiet... Det mätte väl ej vara så svårt heller!.. fullföljde markisen ifrigt. (Forts.)