Re I. Markisen och chevaliern. — Ah! min bäste markis, sade Rolf, sedan han blifvit ensam med sin gäst och förvissat sig om att alla dörrar voro riktigt stängda; jag måste tillstå att ert hemlighetsfulla bref gjort mig smått orolig. — Ni nar också skäl att vara det, min vän, genmälde herr Thianges, och jag har inte kommit hit för att lugna er.