Klockan slog tre. I detsamma kom Jakob in och anmälde för sin husbonde att markisens vagn körde in på gården. — Jag går honom till mötes, sade Rolf. — Skall jag stanna inne hos dig och taga emot honom, när han kommer? frågade Johanna. — Nej, mitt barn, genmälde hennes man. — Och hvarför inte? — Du vet väl, min dyra hustru, attjag inte har någon hemlighet för sig och att du sedan får veta allt som blifvit afhandladt mellan mig och Thianges. Men jag fruktar att markisen finner sig besvärad af din närvaro så att ban icke vågar yttra sig utan en viss förbehållsamhet... — Nå, då går jag min väg, svarade den unga qvinnan... Ol! min herrskare, ske din vilja! Och hon lemnade rummet. I detta ögonblick befann sig markisen i trappan. Rolf gick emot honom och införde honom i den österländska salongen.