Dagens Nyheter – 23 maj 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Marie Taglionis afsked från scenen. Den bekanta dansösen (dock icke den som för många år sedan häri staden drogs hem från teatern af en dåvarande publicist, numera advokat) ämnar ingå äktenskap med en furst Windischgrätz, och tog derföre nyligen afsked från scenen i Berlin, der hon var anställd. Teatern hade denna afton ett festligt utseende. Konungen, drottningen och hela den förnäma verlden hade infunnit sig der. Repertoiren var sammansatt af de balletter, hvari konstnärinnan flera år skördat sina största triumfer. Under aftonens lopp blef hon gång på gång inropad samt formhgen öfverhöljd af blommor och verser. En lagerkrans af silfver, som kom från högra uxögat, sattes på hennes hufvud. Med synbar rörelse tog hon vid sin faders hand afsked af den publik, hvars älskling hon varit och som länge skall minnas henne. Under spektaklet mottogo konungen och drottningen familjen Taglioni, anförd af den gråhårige balJettmästaren Pbilip Taglioni, uti den kungliga logens mottagningsrum, samtalade länge och afskedade dem slutligen i de nådigaste och mest smickrande ordalag. Sednare gåfvo operans sångare och militär-musikkåren en serenad utanför hennes bostad. Bland de talrika och dyrbara afskedspresenter, som den firade artister erhöll, nämnes: en halskedja med fem medeljonger, med porträtter af den kungl. familjen, infattade i briljanter och rubiner, skänkt af konungaparet; af kronprinsen ett guldarmband med safirer; af herr von Hilsen och hans frn bådas elegant utstyrda fotografiporträtter; af hr v. Oppenfeld och Benny Gerson tvenne dyrbara serviser; af legationssekreteraren Gasparini en förgyld lagerkrans, hvilande på ett sammetshyende. Dessutom öfverlemnades till henne på skådespelarepersonalens vägnar ett dyrbart väggur, af solodansör-personalen två bordstudsare och af ballettkåren en dyrbar i Paris förfärdigad vas. Det tillämnade giftermålet har stött på ett oväntadt hinder. Furst Windischgrätz ville icke afsluta det på annat vilkor än att han skulle få aflägga sin furstetitel och i stället antaga titeln friherre von Thal. Han har hos österrikiska justitieministeren sökt tillstånd härtill, men denna har vägrat det, emedan den icke anser fursten ega rätt att beröfva sina förväntade afkomlingar furstevärdigheten. Trollfotografier få icke ioföras i Ryssland, emedan det är omöjligt att utöfva censur öfver papper, som först genom befuktning låter bilden bli synlig. Följder af konskriptionssysteamet. En handlande i Insterburg, som drifver sin rörelse alldeles ensam utan något biträde, är inkallad till landtvärnet. I följd deraf nödgas han stänga sin bod. Nyckeln har han lemnat åt magistraten med förklaring, att den får dermed göra hvad dåen vill.