Dagens Nyheter – 23 maj 1866, sida 2

De två vännerna blefvo ganska bekymrade öfver brefvens innehåll, men allt förklarades, när de tre veckor sednare uti Paul Allens sköna hustru igenkände den unga flickan, som de den der vinternatten för sju år sedan ryckt ur grafvens sköte. En Spirlingtad. Förliden Kristi himmelsfärdsdag häktades på gatan i Berlin en student, Hugo H. från Mecklenburg. Han fördes till närmaste polisvaktkontor, der man afklädde honom ända till linnet för att få: reda på de revolvers, dolkar eller pistoler,hvårmed han skulle ämnat mörda grefve Bismarck. Den häktade fördes till ett annat ställe och undergick ännu en gång samma procedur, men allt förgäfves. Hans bedyrande om sin oskuld hade blott en ännu bestämdare uppmaning om bekännelse till följd, då grefve Bismarck sjelf gjort polisen uppmärksam på honom: och: meddelat att han ständigt fanns strykande omkring ministerhotellet vid de tider då grefven åker ut: Under tiden hade ett par poliskonstaplar vändupp och ned på den unge mannens tillhörighet ter i hans bostad, men icke funnit något annat misstänkt än ett bref, hvari grefve Bismarcks namn förekom. Men då man såg värmare eft r, så befanns det att brefvet var från dem mi stänktes farbror, superintenderdten O.,-:som deri yrhöriven lexade upp sin brorson för hans-preussvänlighet och haus svärmeri för grefve Bismarck. — Nu blef. han naturligtvis lössläppt och har full frihet att beundra sitt ideal, ty detta var ändamålet med hans promenader i traktewaf hr Bismarcks boning: . ,