Dagens Nyheter – 22 maj 1866, sida 2

nes, tyckte han sig känna hennes andedrägt smeka sin kind. Han fattade hennes handled för att undersöka pulsen och tyckte sig känna en sakta bultning under fingret. Utom sig blo tade han hennes bröst, förde handen till hjertat och urskiljde tydligen dess matta och ojemna slag. För honom var det ett ögonblicks verk att insvepa henne i lakanen, rusa ut och klappa på dörren till doktorns rum, tills han hörde att han vaknade. Derefter störtade han til!baka, uppreste kroppeu så försigtigt, som om det varit ett nyfödt barn, och bar den in uti de varma rummen. Man kan ej föreställa sig doktorns förvåning och förskräckelse. Man gjorde allt för att försöka upptända den svaga lifsgnistan. Hon laudes i en säng, och småningom återvann hjertat sina regelmässiga slag, andedrägten blef jemn, och hon vaknade till fullt medvetande. Under hela dagen vek Allen ej från hennes sida. Han kunde icke en gång förmås att äta, utan satt hela dagen igenom vid sängen med flickans hand sluten i sin, undet det han med den andra observerade pulsen eller förde styrkande droppar till hennes läppar. Han tycktes liksom känna med Magdalenas nerver, dela hennes belägenhet, och tillbakavisade hvarje anbud af doktorns fru att för en stund intaga hans plats. Mot aftonen tycktes lifsandarne hafva blifvit fullkomligt återställda. Då först lemnade Allen sin plats, sedan han till himlen uppsändt en varm tacksägelse för det den gjort honom till sitt verktyg att rädda ett menniskolif. Men hvarenda dag tillbringade han alla sina lediga