Dagens Nyheter – 19 maj 1866, sida 2

unga fruntimret, som dog i förrgår och som den gamle doktorn var så ifrig att få undersöka. — Jag skulle med största nöje offra en tupp åt Aesculapius, sade Paul Allen, om er dröm gick i verkställighet. — Jag också, sade Foshay. — Det kunde neppeligen vara en sådan här natt, inföll Hudson. Det var visst vid midsommarstiden. — Men drömmar bruka dock slå in ibland, inföll Foshay i en frågande ton. — Hvem vet, svarade Allen. I detta ögonblick öppnades sakta dörren, som ledde in till professorns våning, och doktorns vänliga röst hördes ropa: — George! Husdon lemnade sina kamrater och återvände ej förrän efter en qvarts timma. Han var på sätt och vis doktorns förtrogne. Han hade nemligen vistats hos honom alltifrån gossåren och kände noga till sin lärares alla vanor och önskningar. Då han kom tillbaka, sade han småleende: — Drömmar slå understundom in, gossar, — Hvad har händt, George? utropade hans kamrater med en mun. — Just hvad vi önskade, innan jag gick ut, sade George. — Vill han det? frågade Allen. — Det var just derföre han ropade mig. Han har ej fått en blund i sina ögon i natt. Den besynnerliga händelsen med den unga flic kan hade beständigt sysselsatt hans tankar och sedan han uttömt sig i reflektioner och hört