Dagens Nyheter – 18 maj 1866, sida 2

ar er, min herre, att min beTSE — Jag försäkr lägenhet är — Den är afskyvärd, herre. Ni intränger under min frånvaro som en tjut ati mitt hus för att förföra min dotter och hopspiuucs, för att fånga henne, någon infernalisk lögn angående er aktningsvärda person och så vidare och sedan är ni nog djerf att tro, det ni med edra förklaringar skall föra mig bakom ljuset. Ni, en trasig, kringstrykande främling! Hvar är er stöfvel, herre? På hvarje annan fråga utom denna var jag beredd att svara. Jag var verkligen illa deran, Der stod jag nu -— en gentleman med de hederligaste afsigter — slagen med stumhet vid den olyckliga beskyllningen att hafva endast en stöfvel. Jag förklarar högtidligen, min vän, att jag aldrig i mitt lif bly ts så inför mig sjelf; och i stället för att svara på Belladonnas fars kränkande fråga, som beledsagades af en ännu mer föraktfull blick på mina fötter, stod jag der, rodnande och bleknande, och kastade förlägna blickar på den stackars Belladonna, som borrade ned hufvudet i soffåynorna, liksom om hon, i likhet med strutsen, inbillat sig att sålunda skydda sig sjelf för vidare anfall. — Lemna genast mitt hus skurk! stormade den gamle mannen, hvars raseri med hvarje ögonblick växte. Lemna mitt hus, innan jag öfverlemnar åt myndigheterna att logera er der, hvarest ni utan tvitvel ofta befunnit er. Gå! Jag linkade, ytterst nedslagen och förödmjukad, till dörren. Den gamle stod vid densamme, synbarligen besluten att följa mig med ögonen, tills jag uppnått porttröskeln. Jag gjorde