Dagens Nyheter – 18 maj 1866, sida 2

ERE nt PTREEAILSTIRPL RS RISOSTSIASNASS ERLUSASN i vem, skola vi genast skicka bud på doktor Nartelles. — Jag menar visst icke att det är så farligt med dem, pappa, men — men — Den stackars Belladonna stammade, tystnade, började änyo och utbrast slutligen i en flod af tårar. — Hvad vill det här säga, barn? Här måste någonting Vara å lärde. Låtom oss se åt. Med dessa ord närmade han sig fönstret. Jag ansåg mig böra uuderlätta hans besvär och trädde djerft fram. Jag har aldrig sett någon mera missnöjd med min åsyn än Belladonnas E Han blef askgrå i ansigtet, och hans läppar sammanpressades, så att jag trodde att de aldrig mer skulle skiljas åt. Så var emellertid icke förhållandet, ty de öppnades straxt och en kall och sträf stämma sporde mig: — Ivad gör ni här, min herre? Är det fråga om silfverskedar eller min dotter? oUtan att svara ett ord, gick jag fram till Belladonna, som låg på soffan, suvftande som Om hennes hjerta velat brista, och sade, i det jag fattade hennes hand: Belladonna, får jag tala? — Ack, Noble, stammade hon, tala — säg allt — ty jag känner att jag dör! — Släpp genast min dotters hand, usling, dundrade den gamle. ILyd genast, eller jag krossar ert hufvud! -— Min bästa herre! om ni endast ville låta mig — — Jag vill ej, herre. Hvem är ni? Hvad gör ni här? Belladonna, var det för att krossa roitt fadershjerta, som du i mitt hus infört en sådan der barfotalasse; hyilken jag förmodar vara din älskare?