Dagens Nyheter – 18 maj 1866, sida 2

-— Min herre, utbrast jag besinningslöst, vill ni vara god och låna mig femtio francs? — Med största nöje, utbrast han och framtog småleende sin börs. Jag vill ej bedja er om ursäkt, mr Sydale, för det sätt, hvarpå jag nyss behandlade er, fortfor han, räckande mig penningarne, emedan ni hade orätt och förtjenade det; men om ni behagar supera hos oss i afton, skall jag på allt möjligt vis försöka utplåna det oanugenama intrygk, jag säkerligen gjort på er. Jag hoppas, tiliade han skrattaude; att Belladonna skall förlika er med den knvapp händiga bjudningen. Jag hiföll stammande, skyndade derpå till en skomakarebutik, der jag köpte mig ett par präktiga patenotstöljor. — Och ni mins väl att de verkligen hade röda spetsar, inföll Relladonna nu. — Jag behöfver ej fråga efter slutet på historien, Noble, sade miu vän och blåste bort askan på sin cigarr. Nej, min vän! Slutet har ni här. Gif mig en kyss, Belladonna! En jagthistoria, En sorundabonde hade lagt ut några snaror vi sin hönsgård, och just som han morgonen derpå kom ut på backan, fick han se en hare spatsera i snaran. Han skyndade dit och räddade lifvet på Jösse för att sedan taga skinnet af honom; men he: slöt i stället att föra honom med sig till star den, dit han samma dag for med ett lass spar rar och haren inspärrad i en korg, Under vä gen tog bonden in på en landskrog och berättade der sin fångst. Krögaros barn smögo sig