Dagens Nyheter – 18 maj 1866, sida 1

Belladonna. Öfversättning. (Slut fr. föreg. Af) — Men se, se, Noble! han kommer hitåt — Ack! rädda mig! rädda mig! Jag vände mig till Belladonna. Hon var dödsblek och fattade konvulsiviskt min arm med ena handen; under det hon, darrande i alla 1leder, med den andra pekade uppåt gatan. Nu märkte jag faran. Förföljd af ett halft dussin okydniga pojkar, såg jag en stor, uppretad hurd komma rusande rakt mot oss, Han höll svansen mellan benen, ögonen sprutade raseriets lågor, och den stora röda tungan hängde utom munnen. Han rusade hastigt framåt, uppgifvande då och då ett hotande tjut, och såg ut som ett verkligt ideal af Hydrophobia dvattuskräck). Det var förskräckligt. Vi hade ej fått tid att flv undan; ty Belladonna och jag voro så: upptagna af våra luftslott, att vi ej märkte det rasande djuret förrän det var blott mågra alnar ifrån oss. Hår var ej tid att öfwverlägga. Jag stötte Belladonna temligen omildt mot väggen och ställde mig sjelf, med andan i balsen, framför henne. Gatån, hvarpå vi befanno oss, var mycket sinal; så smal att jag, med Belladonna bakom ryggen; spärrade den nästan helt och hållet. Då den ilskne hunden skulle förbi mig, återstod bonom knappast några fots bredd. Han kom. Jag såg hans röda ögon fästas på mig, och han framstöbade doft och vildt morrande, då han nalkades. Jag ine