Dagens Nyheter – 18 maj 1866, sida 1

— Emedan jag i närvarande ställning ej kan gå ifrån dig — sjeltviska flicka! Härvid var en viss person nog oförsynt att kyssa en annan person; men hvem den djerfve, eller den, som tillät denna närgångenhet, var, det får ni, min bäste vän, aldrig veta, om ni än till domedag förföljde mig med edra frågor. De fem timmarne förflöto med sekundens hastighet. Det besynnerligaste är att jag ej kan påminna mig det minsta af hvad vi sade eller gjorde. Jag erinrar mig endast att jag satt uti en soffa med Belladonnas hand uti min; men om ämnet för vår konversation — derom sväfvar jag tills dato i den djupaste okunnighet. Blott en sak minnes jag, som näppeligen kan komma under rubrik af konversation. Jag bad Belladonna att få försöka den ena af hennes små halfstöflor, hvilken begäran hon visst tog för en förevändning att få se hennes näpna fot; hon hviskade i mitt öra sitt bifall, men detta kan väl egentligen ej anses som någon konversation. Der sutto vi nu, utan att akta på tidens flygt, då vi plötsligen stördes i våra drömmar af den förhatliga knarrningen af mansstöflor i trappan. Belladonna spratt upp ur soffan och undertryckte med möda ett anskri då hon igenkände sin fars steg. Det är ej allom gifvet att i nattdrägt trotsa faran. Äfven en nattrock har på ens mod ett förlamande inflytande, men hvad är allt detta emot att hafva endast en stöfvel? En menniska kan göra underverk barfotad. Äfven i strumpor kan man vinna lagrar, men det ligger något ytterst förödmjukande i den tanken att möta en fiende i endast en stöfvel. En