Dagens Nyheter – 16 maj 1866, sida 1

Den unge läkaren. Öfversättning. (Slut fr. föreg. AF) — Vi resa ju sedan, älskade Fanny? Gif mig ert löfte att ni möter mig här i morgon vid samma tid. Den nu lyckliga och glada flickan samtyckte gerna. Skänk mig under tiden några vänliga tankar. Men vänta — jag fiek en god id6 — bär något tecken, som kan påmitna er om mig under min frånvaro. — Det är onödigt, Edvard. — Nej, nej, säg icke så! Det skulle glädja mig obeskrifligt — se här! Han framtog ur fickan en liten bok, hvars permar voro dyrbart och smakfullt arbetade. Den har länge tillhört vår slägt; emottag den som ett tecken att min fader ifrån himmelen med glädje blickar ned på vår kärlek. Han fattade ifrigt hennes sköna hand, och vi måste verkligen bekänna, att den öfverlycklige Edvard tryckte en blygsam kyss på den tillbedda flickans kind, innan han vid hennes sida inträdde i hotellets matsal. Ett stort antal af sällskapet hade bildat en liten krets, der man talade om de sista upptäckterna i Afrika, hvarvid damerna ryste för de faror, som i dessa ociviliserade nejder lura :på den djerfve resenären; Edvard slöt sig genast til! det lilla kotteriet och deltog uti kon-versationen; Fanny åter uppsökte mr Burns, som satt vid andra ändan af rummet, synbarligen försjunken i djupa tankar. Då Fanny nalkades honom, steg han upp och skyndade ihenne till mötes. Han hade knappt tagit några steg framåt, då han; vid anblicken af den lilla