Dagens Nyheter – 16 maj 1866, sida 1

AES kastade mig slaget af en osynlig hand, sanslös I och badande i blod, till marken. Ett sorl af fasa genomlopp åhörarekretsen. De Launay stod orörlig som en bildstod och blek som döden. — När jag återfick medvetandet, befann jag mig i en fiskares koja. Han hade påträffat mig uti mitt sanslösa tillstånd och fört mig till sin hydda, der han vårdat mig. Postiljonen befanns vara död och vagnen plundrad. — Och ni har aldrig lyckats komma mördarne på spåren? frågade några röster. — Hittills hafva alla mina försök strandat. Jag hoppas likväl snart få ljus i saken — härvid fästade han sina blickar oafvändt på de Launay — ty ibland de stulna sakerna befann sig ett juvelskrin, som innehöll flera smycken af högt värde; bland annat en liten bok, som var öfverraskande lik den här. Inom ett ögonblick voro alla sysselsatta att undersöka den lilla boken, som mr Burns höll i handen. En enda, de Launay, tycktes ej bekymra sig det minsta om densamma, utan stödde sig, for att ej falla, mot väggen. ooo— Himmel! se, hvad går åt herr de Launay? Hvad kän detta betyda? utropade en välvillig vän. oo o— Jag kan upplysa herrskapet derom, svarade mr Burns strängt; det är han som — — Min far, säg, i Guds namn, ingenting mera! afbröt honom Fanny. Tyst, om ni älskar ert eget barn! Och hon sjönk derefter vanmäktigt i hans armar: — Honnes far! han — hennes far! Store Gud! då är jag förlorad! Som en vansinnig rusade Edvard ur rummet: Miss Morpeth bars upp på sina rum: En häftig feber och sinnesrubbning blef följden af detta uppträde, och en läkare efterskickades