Dagens Nyheter – 15 maj 1866, sida 3

Article Image
ME PE BRN vändas — heldre än att ständigt rycka i tömnågon gång vid dressur för att borttaga ovanor, Om hästens vård. Må det tillåtas Insändaren attikortbet anföra några grofva behandlingssätt, som allmänt äro gängse och som det åligger hvarje bebjertadt ögonvittne att direkt motarbeta. Bland dessa sätt är det att abremsaw hästen. Stundem händer det neml., då hästen icke gernallåter sko sig eller dylikt, att man tillgriper dettå och utför det sålunda: På ena ändan af en käpp eller pinne bindes en tågstump eller snöre fast med sina båda ändar, så att det bildar en öggla; tungan föres med hauden ur hästens mun och genom ögglan. Härpå kringvrides bremsen, så att tåget snor sig hårdt omkring tungan. ÖOfverväldigad af smärtor, händer det att hästen står stilla, men exempel finnas, der tungan blifvit afsnörd, lam eller ock totalt utryckt ur munnen under hästens bemödande att befria sig från våldet. Är det af nöden att använda brems, skall den läggas om öfre läppen och med urskiljning omvridas. — En af de smärtsammaste sjukdomar och för hvilken hästslägtet oftast är utsatt, är kolik. En allmän praxis är då, att spänna hästen för ett åkdon eller sätta en karl på hans rygg och låta hästen springa så fort som möjligt, tills han blir svettig. Att så bringa honom till yttersta ansträngning under den svåra sjukdomen, då mage och tarmkanal äro öfverspända af fodermassa och gaser, är förnuftsvidrigt. Icke sällan ser man personer spränga vägen fram eller gata upp och gata ner med sådane sjuka hästar. I lindrigare fall lyckas kuren stundom, men bristningar och döden inträffa äfven. Rörelse är visserligen nyttig under denna sjukdom, men en jemn skridt (gång) är då den enda gångart hästen bör intaga. — Att skärpa hakar och brodda hästens fötter då vägarna blifva glatta eller isbelagda, underlåtas ofta. Det är smärtsamt för hvarje sann hästvän, att se den slöskodde arbetshästen i sittande ställning åka framför sitt lass utför backen utan att kunna hålla det tillbaka. Bär det uppför och hästen lyckats slå sig upp med undantag af några steg händer det, att krafterna äro uttömda, att han halkar på knä och lasset drar honom tillbaka ner igen. Nya försök göras och ofta anlitas då piskan starkt. På de flesta orter i Sverige spänner man icke häst för åkdon i dylikt väglag utan att först hafva skärpt hans hakar och slagit några broddar i hvarje sko, såvida han icke förut är skarpskodd, ty bättre är att låta honom gå barfota på hal väg eller is, än med glatta jernskor under fötterna. — Ett omåttligt bruk af piskan är en daglig företeelse. Vill en ung häst icke stå stilla sedan han blifvit förspänd skall han piskas; — får han ändå ej gå af stället, stegrar han sig. Afven härför skall han ha stryk — och vid många andra tillfällen. — Följden blir att han icke förstår hvad man fordrar af honom, blir istadig, trög eller durkande. Genom litet hafra, en bit bröd eller några lugnande ord vunne man långt förr sin önskan och besparade honom för återstående dagar tusentals piskrapp, hvilkas mening han aldrig lär sig rätt förstå. Endast för att påskynda hästens lopp bör piskan anmen och skada hans mun och laner — samt dem oftast menniskan påtrugat honom. Genom smekningar och lämpor kommer man likväl, i de flesta fall, längst: Hästen underkastar sig tåligt hvarjehanda behandling. Ingen häst födes till verlden med elakt lynne. Som stöd för denna sats kan anföras att vid våra stuterier, der alla hästarna äro underkastade enahanda milda behandling, skall man förgäfves söka efter en verkligen elak häst. Under ofvan beskrifna omständigheter, många dylika att förtiga, är det likväl icke underligt om det godsinta djuret börjar betrakta menniskan som fiende, blir okynnigt och elakt. Då man ser istadighet, tröghet, bitande och slående hos hästen, är det derföre menniskans verk man skådar. Det är dåraktigt att med hugg och slag hämnas sådana fel, eller agifva honom betalt för — hans? syndera. Skulle hästen jemförelsevis missbruka sina krafter och förstånd, blott en dag, blefve det illa med oss menniskor. (J. H. L. i Bohusläns tidn.). Rättelse. I gårdagens polisnyheter sista raden står konstitneradt 1 ställat för kanstatora dt

15 maj 1866, sida 3

Thumbnail