marinen, hvilken befattning jag lemnade för ungefär ett och ett halft år sedan. Hvad min förmögenhet angår, tillade han med något osäker röst, så eger jag fyrahundratusen francs; om sanningen häraf kan jag hvilket ögonblick som helst öfvertyga er. — Dessa meddelanden äro ovedersägligen af stort intresse och af högsta vigt för den unga ladyn. Hvad mig sjelf angår, får jag bekänna, att blotta ord på mig ej inverka mycket. — Min herre, detta språk, detta tvifvel förolämpar mig. — Kalla det heldre klokhet: — Men med hvad rättighet vågar ni ställa dessa frågor till mig, och hvad anledning har ni at tvifla på mitt ord? Ni är mig fullkomligt obekant; jag känner er icke. — Jag är en vän, som varmt intresserar mig för den unga ladyns lycka; ingenting annat. — Jag, å min sida, får förklara, att jag anser denna förklaring fullkomligt otillfredsställande. — Ni täckes erinra er, min herre, att jag aldrig sökt detta möte. Ni har behagat hedra mig med ert förtroende; jag har sagt allt hvad jag ämnar säga er. Om detta ej är er nog, har jag den äran att önska er en god morgon. I detta ögonblick visade sig miss Morpeth. — Jag kommer, min vän, jag kommer, ropade engelsmannen och skyndade genast att möta Fanny. De Launay försjönk i tankar och frågade sig sjelf: j — Är då miss Morpeth en hjertlös kokett, som leker med mina känslor... hvad är det som fäster henne vid den lakoniske engelsman