trädgårdsgrinden steg af en mulåsna. Hon återvände synbarligen ifrån en spatsertur. Mr Burns åtföljde henne till fots. De Launay steg upp; och i hans ansigte kunde man läsa förvåning och missnöje. Miss Morpeth passerade rodnande förbi sällskapet och gick, utan att säga ett ord till någon, uppför hotellets trappa. Mr Burns ernade just följa henne, då De Launay fattade honom i armen och bad om några minuters enskildt samtal. Engelsmannen biföll genast och de begge herrarne styrde sina steg mot en angränsande skogsdunge. Hastigt stannade De Launay. — Ni gissar helt säkert anledningen till min anhållan om ett samtal? — Kanhända. — Ni kan ej vara okunnig om att jag älskar, ja, dyrkar miss Morpeth: innan ni kom hit, hade jag all anledning att tro, det denna böjelse var ömsesidig. Sedan dess har hon undergått en fullständig förvandling; hon är ej mer densamma. — Innan ett fruntimmer gifter sig med en främling, är det alldeles i sin ordning aft hon besinnar sig väl och moget öfverväger följderna. — Jag har svårt att förstå er och er rättighet att ställa mig inför er domstol, men i händelse ni så önskar, är jag beredd att afge en förklaring. Jag behöfver ej blygas för att meddela hvem eller hvad jag är. — Jag är idel öra. oo — Jag tillhör en af Englands äldsta familjer. Min fader, som förde befälet öfver en fregatt, dog i Brest. Blifven faderlös vid femton: års ålder, ingick jag som läkare vid franska