hvilka på invånarne utöfva det mest afgjorda inflytande. — Allt det der kan visserligen vara mycket bra, ehuru jag ej har minsta kännedom derom. Men hvad jag vet är att flickan är kokett i högsta grad och lägger an på att dåra mr Burns — en ung man, som borde kunna erhålla en vackrare och bättre uppfostrad flicka. Härvid kastade fru Perschof på sin kärälskeliga dotter en gillande blick. — Tyst! utropade den gamla ladyn; han kommer hitåt. Edvard de Launay nalkades och tycktes försänkt uti oangenäma reflektioner. Utan att fästa något afseende vid fru Perschofs inbjudande åtbörd att sätta sig bredvid hennes fagra dotter, tog han plats på något afstånd ifrån sällskapet. Fru Perschof kunde ej undgå att känna sig förnärmad öfver hans brist på artighet och frågade i en temligen hvass ton: — Hura kommer det sig att herr de Launay ej tjenstgör såsom vakthafvande kavaljer hos den förtjusande Fanny Morpeth? — Miss Morpeth kan ej visa sig ute i dag: hon mår långt ifrån väl. — Verkligen! Jag vågar likväl tro att ni misstagit er, ty jag tyckte mig se henne passera för några timmar sedan. — Jag har talt. vid miss Morpeth sjelf, då jag kom att afhämta henne till en utflykt, hvarom vi kommo öfverens i går afton. — Ar det så? Då står ni ej så högt i gunsten som jag förmodade. Var god och se sjelf! Härvid pekade fru Perschof med en triumferande blick på miss Morpeth, som just nu vid