att denna miss Morpeths uppförande är ganska besynnerligt. Jag kan ej förklara hennes ankomst hit i sällskap med en sorts guvernant, hennes vistelse här i ett främmande land, utan att hafva något äldre fruntimmer eller herre till sitt skydd. — Åh, det gör ingenting, invände en fru, som gjorde anspråk på att vara en blåstrumpa. Jag känner mycket väl till dessa öboers vanor, ty min man abonnerar på engelska tidningar och modejournaler, så att jag kan försäkra er att de unga engelska damerna alltid resa ensamma eller i sällskap med sina älskare. — Hvilken förskräcklig immoralitet, utbrast fru Perschof. — Men den der engelsmannen, den der mr Burns, som följer efter den unga ladyn till hvarenda badort, hon besöker? Det är visst godt och väl för henne att kalla honom en gammal vän till familjen; men jag känner honom bättre. Jag har genomskådat honom och är säker på att han är hennes älskare. — Men han är tillräckligt gammal att vara far åt henne. — Så mycket mera skäl att anse honom vara hennes kurtisör. Hon är just en sådan flicka, som en äldre man helst slår för. Må det vara nog att säga det mr Burns är rik. — Så mycket rysligare! skrek fru Perschof. Jag är blott en stackars ehsam enka, men om jag hade ett barn som miss Morpeth:; — Ja visst, men ni kan ju aldrig komma underfund med de der engelsmännen, genmälde blåstrumpan i en gnällande ton. England är ett fritt land; det har sin habeas corpusakt och sina hustings (uttryck från valförrättningarne)