Dagens Nyheter – 14 maj 1866, sida 2

— ehuru hans öron med begärlighet insupit hvartenda af fångens ord. -— Hvarför vill ni ej tro mig? frågade med förtviflan fången. Vid min själs salighet, jag ljuger icke. Iuru skall jag kunna öfvertyga er om sanningen af hvad jag sagt? — Visa mig er skatt. — Jag har den ej här. Ni bör väl veta, att jag ej kan hafva den nu. Låt mig fly och jag svar, att ni får hälften. — Jag är särdeles tacksam och vill genast ge er qvitto. Upp med er genast — nå? Vid dessa ord ruskade han uslingen. Cranon stönade tungt. Han besinnade sig ett ögonblick och utropade derefter: ooo Hör mig! Så sannt mig Gud hjelpe så äger jag de penningar, som jag talat om. Det är iigen inbillning, ingen hopspunpen lögn; jag har pengar nog för att göra 03s båda rika. Om jag nu kan bevisa att så förhåller sig, och samtycker att ge er hälften, säg — vill ni då låta mig fly? — Vi få väl se; fortsätt. — Ej förrän ni gifvit mig ert löfte. — Nåväl, ni har det. — Svär att ni vill hålla ert ord. — Jag svär. — Nåväl! Vid stranden af St. Michael har jag bakom Irglasklippan i en sex fot djup ren na. för ungefär tio år sedan, gömt ett jernskrin, innehållande fyra hundra tusen francs ; bankonoter. De Launay studsade och frågade häpen: — Hvarifrån har ni fått denna summa? — Vi mördade en resande helt nära samm: I klippa.