Dagens Nyheter – 14 maj 1866, sida 1

— VA TUR försök hade Cranon blifvit belastad med fyratiopundiga kedjor; hans väktare hade användt all möjlig vaksamhet att betaga honom hvarje möjlighet att fly, och likväl umgicks han natt och dag endast med tanken att rymma. Hans centnertunga kedjor bragte honom slutligen i en hemsk förtviflan. Den beständiga vistelsen inom fästningsmurarne undergräfde hans helsa och gjorde ett slut på hans olyckliga lif. Dukande under för plågorna, insjuknade han, aftvnade och dog. Några karlar inkommo med en bår, hvarpå de lade den döda kroppen, som, efter läkarens befallning, bars till Bagnons dissektionssal. Detta rum, hvaraf man sällan begagnade sig, gjorde på den besökande ett ännu vidrigare intryck än det man på dylika ställen vanligen erfar. Menniskoben, till hälften uppätna af råttor, lågo vårdslöst kastade kring golfvet. På det stora dissektionsbordet af marmor varseblef man stora, halfruttnade stycken af menniskokött, och vid hvarje steg slant foten uti halfstelnadt menuniskoblod. Bredvid det öppna fönstret hängde ett stympadt skelett, hvars leder läto höra ett knakande ljud, som fororsakades af det i rummet inströmmande luftdråget. Ehuru van vid dylika scener, kände de Launay en rysning skaka hela sin kropp. Han bemannade sig, lagade sina instrumenter i ordning och närmade sig bordet. Den förfärligt utmärglade kroppen med de af kedjorna sargade fotknölarne, hvaruti jernet, snart sagdt, ätit sig in, låg der för hans ögon och kom honom att med fasa för ett ögonblick bortvända blicken. Sedan han hemtat sig någorlunda, fattade han knifven och beredde sig att föra den